Blue motorbike
Kommer du ihåg när du frågade om jag ville bli tillsammans med dig, den första april 2010?
Det du inte visste var att jag egentligen ville.
Kommer du ihåg när du sa att vi bara borde vara vänner?
Det du inte visste var att jag inte gick till skolan den dagen.
Kommer du ihåg när du gjorde slut med ditt ex?
Det du inte visste var att jag grät glädjetårar och dansade runt i minst en timma.
Kommer du ihåg första gången vi sågs efter detta, på kananbadet?
Det du inte visste var att jag aldrig skulle åkt innan jag fick reda på att du var där.
Kommer du ihåg när du flyttade?
Det du inte visste var att jag aldrig känt en sådan lättnad över att aldrig se dig igen.
Kommer du ihåg när vi sågs på nytt i vintras på den där festen, och du höll på med en annan?
Det du inte visste var att jag grät mig till sömns den natten.
Kommer du ihåg dagen efter det när du frågade mig om jag ville ses?
Det du inte visste var att det var första gången någonsin jag litat på mitt hjärta utan att använda sunt förnuft.
Kommer du ihåg när jag åkte hem till dig då?
Det du inte visste var att jag aldrig haft så ont i magen i hela mitt liv.
Kommer du ihåg att du aldrig hörde av dig efter det?
Det du inte visste var att jag grät varje dag i en vecka.
Det du inte vet är att jag fortfarande kollar på din profil varje dag, att jag fortfarande blir svartsjuk på tjejerna i din logg, att jag fortfarande ler när jag ser din profilbild, dina statusar, dina citat. Det du inte vet är att jag har varit kär i dig i tolv månader och fyra dagar idag. Du är fin, du.
Dom är inte dom du
Nu är det jag som övertagit kontrollen. Även fast jag fortfarande får fjärilar när du skriver till mig på facebookchatten och frågar om jag vill ses så har jag lärt mig att kontrollera mig. Jag gillade ditt foto och när du skrev "vart kom du ifrån?" så låtsades jag vara oberörd och ifrågasatte nonchalant vad du menade med att jag hade försvunnit. Jag tror du innerst inne vet hur knäsvag jag är för dig, jag tror det märks på ett eller annat sätt... när jag ibland smyger in ett hjärta eller lägger undermedvetna komplimanger. Sånt är himla svårt att dölja. Men jag är glad att jag i alla fall lyckats minska det antal gånger jag tänker på dig om dagen med hälften. Jag kommer nog aldrig över dig, men jag har lärt mig att leva med det. Besattheten är inte lika brutal och jag är stolt över mig själv som fått det att ske.
