Tre poliser och en deckad kanin
Kärleksförloppet -
Jag stör mig på dig. Jag gillar dig. Jag är kär i dig. Jag älskar dig. Jag hatar dig. Jag saknar dig. Jag glömmer dig.
Sötsötsöt.
Sluta göra ont
Facebook sårar, skapar onödiga magkänslor. Du flyttade, långt från mig, och ändå ska jag tvingas följa dig och ditt kärleksliv via just detta - facebook. Jag vill inte veta, jag vill inte ha ont i magen, jag vill inte att mitt hjärta ska gå i onormal takt, är det så mycket begärt?
Igår var det sju månader sedan... tänk att du i sju månader haft någon som tänker på dig dag in och dag ut. Om du bara visste, du är så ovetande, du har nog redan glömt mig...
All my friends said you'll break my heart
Jag är inte kär, jag bara tycker om dig. Väldans mycket. Och jag gillar't inte.
Jag trött på att stå vid stupet med ena foten utanför, veta att fallet kommer ske vilken sekund som helst. Jag borde backa just för att inte behöva gå med gips resten av livet...
Endast ljud
Musik är ett underligt fenomen, tycker jag. Jag vet inte om det är många som håller med på min synpunkt när jag säger att jag kan resa i tid med hjälp av musik?
Jag är ingen djup människa, långt ifrån filosofisk. Men jag tänker, jag brukar tänka ofta, och det har jag nämnt tidigare vid ett tillfälle. Musik ger mig sk "flashbacks", specifika låtar så att säga. Mest låtar som spelades i mina öron under mars/april månad detta året, jag vet inte riktigt om jag var mest känslomässigt aktiv under den perioden, kan ha varit så? Mycket möjligt.
Den här låten fick mig att gråta förr, men ger mig bara rysningar nu. Speciellt på benen. Dock inte alls min musiksmak.
påminner om tidig vår, känner lukten av snö&sol och honom.
Bara en fundering.
Kan man vara 15 och kär?
Överdriven ungdomskärlek -
Min första kärlek var till en pojke med fina lockar och stora ögon, skarpa nyckelben och alldeles för blek hud. Det skedde i våras, den här incidenten, och är egentligen en ganska fin historia. Kanske delar med mig av den en vacker dag.
Verb: Att vara säker
- Att vara så nervös innan man träffar honom första gången, att man är nära på att ställa in det.
- Att man inte kan sluta le i hans närhet
- Att bli tom på ord, och ibland inte ens höra vad han säger just för att allt man kan se är hans läppar öppnas, stängas.
- Att känna hur hjärtat hoppar ur takt när han kysser en för första gången
- Att ta sista bussen hem med frusna tår och ett leende på läpparna
- Att ligga i sängen och bara tänka på, just det, honom
- Att bråka nästan dagligen på grund av att man är så rädd att förlora honom
- Att hur många gånger man än blivit besviken, få upp lågan igen
- Att gråta floder när man får det där smset
- Att hata flickor som inte har någon ondska i sig alls, bara för att dom håller på med honom
- Att försöka ta reda på allt om hans nya och att utvecklas till en välutbildad stalker
- Att, trots att det bara pågick i en månad, trots att vi inte var officiellt, inte kunna smälta det
- Att få rysningar på benen så fort man hör låten som faktiskt fick en att gråta förr
- Att känna igen hans lukt på mils avstånd
- Att vara blind inför de dåliga bitarna av historian
- Att känna sig patetisk, överdriven just för att han säkert redan glömt, och för att man själv fortfarande inte lagt det bakom sig...
Verb: Att filosofera
Ibland känns det som att jag funderar lite för mycket. Jag menar, okej att sitta och dagdrömma, lugna puckar liksom. Men det börjar gå lite överstyr när man hellre sitter ensam om fredagskvällarna i en soffa med en pläd och bara dricker söderte ända tills det ljusnar, eller sitter på balkongen med fötterna på bordet och kedjeröker och lyssnar på bilar som far förbi i alldeles för hög hastighet. Are you feeling me?
Gubben i lådan
Det var väl mer eller mindre allt jag hade att säga, hörni! Tjing!
