En sak jag lärt mig

Humor är nästan viktigare än konsten att vara seriös.

Allt som flyger upp måste landa tillslut.

Jag saknar att bara kunna ringa över dig när jag ville, jag saknar att du bara bodde 100 meter från mig, jag saknar när du kom bakifrån i skolan och kramade mig, jag saknar att sitta i ditt knä under lektionerna när du hjälpte mig med SOn, jag saknar dina torra skämt, jag saknar ditt ruffsiga hår, jag saknar dina kyssar, jag saknar hur alla alltid klagade på hur våra pussar lät, jag saknar dina ögon som hade olika färger, jag saknar dina gulliga sms...
Men jag saknar inte hur du aldrig kunde vara seriös, jag saknar inte att du inte kunde hålla dig till en tjej, jag saknar inte att du porrsmsade med mina vänner, jag saknar inte dig...

Det här med att vara anonym

Det bästa med att vara anonym, är att man aldrig kan bli för personlig. Därför ska jag ta tillfället i akt och berätta om en speciell natt i somras, natten jag förlorade oskulden.

Många anser detta som en viktig grej, någonting man måste förlora till den rätte eller till ens pojkvän. Så tänker inte jag.
Jag förlorade den till en pojke som jag träffat för första gången tre dagar tidigare. Snygg som fan. Ska det ändå blöda så jävla mycket kan man lika gärna få det överstökat med någon främling, tänkte jag. Pojkvänner ska inte behöva bli äcklade. Dock visar det sig att denna främling inte skulle förbli främmande länge till, då han någon månad senare känner alla mina kompisar och inte missar en enda fest. Nu går det inte en helg utan att jag stötter på honom... men inga sura miner! Att vi ändå smsade i en hel månad efter det räknar jag som lite mer än bara ett one night stand, dock blev det krångel med sura ex och catfights med bitchiga kompisar till sura ex. Fast vad är egentligen det om hundra år. Och att kondomer inte fanns inblandade var kanske inte det smartaste... 160 kronor förjäves på ett dagen efter piller.

Jag kunde alltså gjort det snyggare, men vad vore livet utan risker? Allt för mig. CYA!


Av med kläderna kvinna, det är insidan som räknas!

Mitt nya är att gå efter personlighet, inte efter status och utseende. Lyckas lite halvdant på den fronten för att vara ärlig. Smsat med två olika killar, en snygg, stel och tråkig och en skitrolig men med lite mer förortskänsla. Och med mina egna efterforskningar som skett IRL kan jag komma fram med resultatet: Nr 1 var mer social, kunde hålla igång ett samtal och faktiskt skratta lite ibland, medans nr 2 var osocial MEN luktade gott...
När det plötsligt regnar killar är det ingen som duger. Dock tror jag att mitt slutgiltiga val blir nummer 1...

RSS 2.0