Anonymus

Hur som helst. Min första kärlek var hyfsat speciell, jag är fortfarande osäker på om pojken som sa att han älskade mig ljög eller inte. Om han tvingade fram tårar, om han låtsades vara berörd när vi bråkade. Den här pojken fortsatte ringa mig trots att vi inte hade något alls att prata om. Den här pojken berättade hur mycket han tyckte om mig medan han satt på min rumpa och masserade min rygg. Den tjugonde mars fick den här pojken mitt nummer och den 20 april gick han tillbaka till sitt ex bara sådär, helt utan förvarning.

Efter detta har jag fått reda på så mycket från till exempel hans ex, om hur bra han var på att ljuga. Jag fick reda på hur många personer han spelat samma spel med, hur många han sagt att han varit kär i. Den här pojken visste hur man skulle få en tjej att falla, han visste spelreglerna. Jag har inte sagt ett ord till honom sedan den 20 april, jag har heller inte låtsas bry mig. Han vet inte att allt alltid har kretsat runt honom och jag sitter fortfarande och kollar på när han krossar hjärta efter hjärta.