Anonymus

Min första kärlek var till en pojke med fina lockar och stora ögon, skarpa nyckelben och alldeles för blek hud. Det skedde i våras, den här incidenten, och är egentligen en ganska fin historia. Kanske delar med mig av den en vacker dag.

Verb: Att vara säker

- Att vara så nervös innan man träffar honom första gången, att man är nära på att ställa in det.
- Att man inte kan sluta le i hans närhet
- Att bli tom på ord, och ibland inte ens höra vad han säger just för att allt man kan se är hans läppar öppnas, stängas.
- Att känna hur hjärtat hoppar ur takt när han kysser en för första gången
- Att ta sista bussen hem med frusna tår och ett leende på läpparna
- Att ligga i sängen och bara tänka på, just det, honom
- Att bråka nästan dagligen på grund av att man är så rädd att förlora honom
- Att hur många gånger man än blivit besviken, få upp lågan igen
- Att gråta floder när man får det där smset
- Att hata flickor som inte har någon ondska i sig alls, bara för att dom håller på med honom
- Att försöka ta reda på allt om hans nya och att utvecklas till en välutbildad stalker
- Att, trots att det bara pågick i en månad, trots att vi inte var officiellt, inte kunna smälta det
- Att få rysningar på benen så fort man hör låten som faktiskt fick en att gråta förr
- Att känna igen hans lukt på mils avstånd
- Att vara blind inför de dåliga bitarna av historian
- Att känna sig patetisk, överdriven just för att han säkert redan glömt, och för att man själv fortfarande inte lagt det bakom sig...