Dag 03 – Mina föräldrar

Det bästa stället jag vet är mitt rum. Där kan jag bara ligga och stirra upp i taket, sitta inne på facebook eller spela piano. Där slipper jag ha prestationsångest, tänka på vad andra tänker, där slipper jag vara snygg, jag slipper ta beslut och välja mellan saker.
När jag blir för nervös inför nånting eller när jag helt enkelt inte har orken till att anstränga mig för att vara social mot andra människor stänger jag in mig på mitt rum, sådana attacker kan jag få plötsligt. Då brukar det oftast låta "jag orkar inte träffas, hejdå!" och så tar jag fram pianot och rensar huvudet lite grann. Älskvärt, det där.
Dock sker dessa stunder kanske lite för ofta. Mina föräldrar brukar kalla mig musslan, emot o.s.v. bara för att jag aldrig pratar med dom. Jag har ganska dålig relation med dessa personer, och allt sämre med tanke på alla besvikelser dom fått med jämna mellanrum. Jag går bara ut från mitt rum när det är middag - aldrig annars. När de pratar med mig brukar de få ett kort svar. Jag vet egentligen inte varför... antagligen är det för att all min sociala ork går till mina vänner om dagarna. Men, det är väl så det är att vara tonåring. Mina föräldrar ger mig i alla fall all den kärlek jag kräver.
2010-12-20 @ 17:50:24 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0